Palmsöndagen

Temat för dagens gudstjänst var

"Vägen till korset."

Luk.19:28-40

Vi fick höra berättelsen om när Jesus

red in i Jerusalem.

Han skickade iväg ett par av sina lärjungar

för att hämta en åsna.

Ridande på detta arbetsdjur blev han hyllad

av folket som lade palmblad och mantlar

på vägen.

Vad som senare hände vet vi men jag har

svårt för att riktigt ta in det och fatta

vidden av det.

~~~~~~~

Elin Kihlström sjöng för oss.

Ljuset i tunneln..... När jag åkte till jobbet i fredags tog jag först en sväng till torget och köpte lite blommor. Bl.a. köpte jag ett par krukor med påskliljor för att pynta borden med på förskolan. Så vid maten kikade Gustav på mig genom blommorna och sa: "Marianne, jag kan se dig i tunneln." Jag fick huka mig lite och där mellan påskliljeblad och stjälkar kunde vi se varandra. Där i "tunneln" möttes våra blickar och vi blev båda glada av att bli sedda. Ibland räcker ett leende för att det ska spridas ljus runt oss. Att någon ser mig och att jag blir bekräftad. Man kan känna sig maktlös när det pratas om ensamhet och "mörka tunnlar". Men en kruka påskliljor och några pigga ögon lyste i alla fall upp dagen för mig och Gustav. Sååååå... "Om du möter någon utan ett leende ge honom/henne ett av dina"

Livsviktigtbloggen fyller 1 år ....

....och hur firar man det?

Under detta år har 2340 besökt bloggen.

Jag blir glad när jag ser att räkneverket

tickar på och jag hoppas att den som läser

här får med sig nått av värde.

Den som känner mig vet att jag pratar

mycket och gärna men att få till några

tänkvärt och vettigt kan vara värre.

Men min önskan är att jag kan förmedla

den glädje jag känner att få tillhöra en

församling. En grupp människor som jag inte

själv valt men där jag kan känna mig trygg

för vi strävar alla mot samma mål.

Ett liv i närheten av Gud.

Att gå längs den utstakade vägen.

Vi tycker detta är så viktigt så vi har

en pastor anställd som hjälper oss att ta

ut kompassriktningen på vår orientering.

Kartan(bibeln) har vi men det finns mycket

stigar, snår, höjder och dalar.

Men har man sällskap på vägen är det

lättare att gå.

~~~~~~

"Jag är vägen, sanningen och livet....."

Jesus

Bibeläventyret

Idag fick vi besök av Anette Brandberg från Gullspång

På ett lättförståligt sätt tog hon oss med på bibeläventyr.

Hon använde ett material som heter just Bibeläventyret.

http://www.kollektivmasen.com/bibelaventyret/index.asp

Materialet är tänkt att användas till undervisning

av barn i mellanstadiet men de barn som kommit

till Vike i eftermiddag tycktre det var

spännande och var gärna med och agerade.

Nyingarna tillsammans med en av ledarna,

Anna Pollack sjöng och dansade .

Tre lite större flickor bjöd på jättefin sång.

Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra...

När jag var liten gick jag i söndagsskola.

Det gjorde de flesta barn på den tiden.

Vi hörde till Elofstorps-kretsen men eftersom

min pappa var söndagsskollärare i Klippan

så följde vi, min syster och jag, med honom dit.

Målarbilder, kollektpeng, den blå sångboken

med fåglar på, minnesverser, den bockande

negerpojken........ja, ni känner igen det ni

som gått i söndagsskola.

~~~~~~

Tiderna förändras och så också kyrkornas

verksamhet. Många församlingar har sin

barnverksamhet på andra dagar än söndagar

om det ens finns något för förskoleåldern.

Så även i vår församling.

Men nu har det blivit ändring på detta!

Nu har Söndagsträffen startat.

Elin Kihlström, Carola Andersson och Annika Kruse

går i ledningen för detta.

Barnen är med i början av Gudstjänsten

och förflyttar sig sen till lilla salen där

de fortsätter sin gemenskap.

Sedan fikar vi alla tillsammans.

Förhoppningsvis blir det lite roligare för

barnen att följa med till missionshuset.

För oss "gamlingar" blir det uppiggande

att få se barn och småbarnsföräldrar.

~~~~~~~~

I torsdags begravdes min pappa.

Minnesstunden hade vi i Klippan,

just det missionshuset där jag gick i

söndagsskola och pappa var lärare.

När man blev 12-13 år så fick man bibel,

och oftast så slutade man sen.

I bibeln skrevs en minnesvers.

I min bibel har pappa skrivit:

" Jag vill lära dig och undervisa dig

om den väg du skall vandra,

jag vill giva dig råd

och låta mitt öga vaka över dig".

Alla föräldrar, vilket man är kristen eller ej,

vill väl sina barns bästa.

Man vill rusta dom för livet och ge dom goda råd.

Vill man dessutom att dom ska komma

med i den kristna gemenskapen måste vi

visa på den vägen och göra den lättillgänglig.

Det är där Söndagsträffen kommer in......