Idag är det då första advent.
En dag då många går till kyrkan.
Ett nytt kyrko år har just börjat,
ett nådens år med nya möjligheter.
Det är stämningsfullt att få tända
det första ljuset i staken och att få
sjunga de gamla välkända psalmerna:
Hosianna, Bereden väg Och
Det susar genom livets strid.
I Vike missionshus var vi många som samlades.
Söndagsträffen var med och sjöng för oss
I sin predikan talade Sven-Erik om att vi ska ikläda oss ljusets rustning.
Vilket jag uppfattade menades att vi ska
sprida det ljusa budskapet, visa vad vi
tror på och finnas till hands i "mörkret".
~~~~~~~
Ja, hur klär man sig då i mörkret?
Många har ju en reflex som dinglar
vid höger jackficka.
En del har ficklampa eller pannlampa.
Så är det många som sätter på sig en reflexväst.
~~~~~~~~
Ljusets rustning det tror jag är som
en reflexväst.
Inte som en reflex vid fickan som dinglar
fram och tillbaka och blinkar till ibland.
Och inte som en lampa som bara lyser
mitt famför dig så du själv hittar bra.
Men en reflaxväst den syns överallt och alltid.
Ja även när det är ljust faktiskt eftersom
den alltid har stark färg.
Klart och tydligt syns man med västen på.
Ljusets rustning ska alltid synas.
Ingen ska behöva tveka och undra vilken
väg vi är på.
Med vår rustning kan vi också stå emot
det som kan skada oss.
