Mitt i allt julstök uppstod ett problem hemma

hos oss. Ett s.k. I-lands problem.

Vi fick fel på telefonen!

Det sprakar och knastrar och låter

så man får bara försöka förmedla det viktigaste

till den som finns i "andra änden".

Detta har gjort att även internet gett upp

och man känner sig avklippt från yttervärlden.

Hade ju tänkt skriva nåt här på bloggen

och önska er God Jul men det får bli

GOD FORTSÄTTNING!

Mycket julsånger har det blivit den senaste tiden.

I en sång som Kicki Danielsson sjunger finns en textrad:

"Vad vi än tror, vad vi än vet

kommer barnet i krubban att firas i all evighet"

Och det tror jag med....änglasångerna kommer

aldrig att tystna och julevangeliet kommer att

föras vidare från mun till mun.

I Vike Missionshus lästes julavangeliet av

Margit Sundström.

Vi var samlade för att fira minnet av "Den första julen"

Vi fick lyssna till fin sång och musik av

"Julkören" samt av familjerna Sundström

och Kihlström m.fl.

Som ni kanske märkt gillar jag att lägga upp bilder här på bloggen. Bilder jag tagit själv eller sådana jag hittar på nätet. Skulle få tag på en bild av Jesusbarnet i stallet och det finns mängder att välja mellan. När jag fick se den här bilden tänkte jag att det var stilbrott. Min pappa brukar säja: " man ska inte blanda lort och pannkaka" .....och lite så kändes det. Men så tänkte jag....det är ju en underbar bild. Tomten(allt världsligt) träder tillbaka för det som är mycket viktigare. Han faller på knä, tar av sig luvan och visar sin underkastelse. Det finns något som är viktigare. När paketen är öppnade, tomten avslöjad pengarna slut och vardagen kommer ikapp oss så finns ändå Jesus kvar och är densamme. I många hem står en julkrubba uppställd. Där finns dom allihop. Josef,Maria och Jesusbarnet. Herden och hans får. En åsna och en ko. Och....de tre vise männen. Men egentligen har de ju inte kommit fam än. De följer ju fortfarande den stora stjärnan som ska leda dom till ett kungabarn.

Bereden väg för Herran....

Så här dagarna före jul förbereder vi vårt

julfirande, var och en på sitt vis.

Julfirandet som kommer sig av Jesu födelse.

Bereden väg för Herran......

"Bereder vi väg " genom att städa, laga mat

och köpa julklappar?

Ja, kanske....bara inte det blir det viktigaste för oss.

Hörde idag en berättelse:

I en liten stad skulle en känd predikant komma på besök.

En grupp från den lokala församlingen

tog emot på stationen, där ibland Robert,

en ung man som jobbade på vägverket.

När predikanten hälsar på Robert säjer han

till ynglingen: "jaså du är också med på vägen"

Robert som blir förvånad över att predikanten

vet vad han jobbar med svarar

" ja, det är jag som kör väghyveln"'

Bereden väg för Herran........

Precis som Robert ska vi göra vägen "farbar"

jämna till marken och röja hinder ur vägen

så att människorna runt oss når fram till

"Herran" och kan lära känna honom.

I kväll var jag på julkonsert i Visnums kyrka.

En ekumenisk samling där kyrkokörerna

från Visnums Kil, Visnum, Björneborg

och Rudskoga bjöd på ett vackert och

stämningsfullt program.

Det finns ju så många fina julsånger men jag

har två favoriter(minst) en av dom fick

jag höra ikväll, Stilla natt.

En gammal julsång som sjungs världen över.

Det andra är en nyare men har nog kommit

för att stanna. Koppången, text av Py Bäckman

och musik,Per-Erik Moreaus.

Hoppas, hoppas att jag får höra den på julnatten

i Vike missionshus.

Här kan du lyssna på Koppången med Helene Sjöholm.

Gör det lilla du kan.....

Så har luciasången tonat ut och ljusen

är utblåsta. Den här helgen har det firats

Lucia överallt. En del började redan i fredags

och en del sparade sin fest till idag.

Och jag tror att de flesta av oss har fått

smaka på lussebullar trots att saffranen var så dyr.

I Vike missionshus firades luciafest igår.

Jag har inget att berätta om detta eftersom

jag var på andra festligheter då.

~~~~~~~

Lucia var ju en ung kvinna som gick runt till

de fattiga och ensamma och bjöd på något att äta.

(Inte tror jag de var saffransbullar och pepparkakor)

Vad gör jag för de som behöver hjälp eller uppmuntran?!

Ja, de tankarna kommer så här års när alla

ska vara glada och tindra med ögonen.

Det är lätt att man känner vanmakt och

otillräcklighet.

Vad gör det för nytta det lilla jag gör?

~~~~~~~~

En turist gick utefter en lång sandstrand.

Det hade varit storm på natten och massor

av sjöstjärnor hade spolats upp på land.

Lite längre bort fick han se en man som plockade

upp sjöstjärnor och kastade dom i vattnet.

Turisten gick fram till mannen och sa:

-Vad håller du på med?

Mannen svarar: Dessa sjöstjärnor kommer att dö

om dom för ligga kvar här på stranden.

- Här finns ju massor av sjöstjärnor som kommer

att dö så vad gör det för skillnad om du kastar i några?

Mannen böjde sig ner, tog upp en sjöstjärna

höll fram den och sa:

- För den här gör det skillnad.

~~~~~~~~

Det lilla du eller jag gör kan göra skillnad för någon.

Kongo Brazzaville

När jag var liten gick jag på söndagsskola,

det gjorde nästan alla barn på den tiden.

Varje söndag fick jag med mig en peng till kollekt.

Vi stod i kö för att stoppa i pengen i sparbössan

och se negerpojken(ja det hette så på den tiden)nicka.

Vi visste att pengarna skulle skickas till de fattiga

barnen som inte hade mat och kläder.

Nån gång kom det någon missionär som berättade

om sitt arbete låååångt borta i Kongo.

~~~~~~

I år är det 100 år sedan Svenska Missionsförbundet

skickade ut sin första missionär, Johan Hammar, till byn Manga.

Detta firades i Kongo Brazzaville i september.

En grupp på Svenska missionskyrkan reste dit

och var med på dessa festligheter.

Två av dom var Linnea och Göran Kihlström.

Igår fick vi följa deras resa via blider, film och berättande.

Det kändes riktigt häftigt faktikt att ha två

kompisar som varit där i Kongo, som för oss

söndagsskolbarn var lika främmande som

en annan planet.

Att få höra berättas om skolor, sjukhus m.m.

som vuxit upp tack vare alla offrade slantar.

Och även de som jag och alla andra stoppat

i den nickande negerpojken.

Vi gjorde vår insamling till "yttre missionen"

och precis som i Kongo Brazzaville samlade

vi det i en hink.

Sven-Erik och Linnea ber för dessa pengar

att de skall komma till bästa användning.

Till rytmen av trummor sjöng vi

"Se jag vill bära ditt budskap Herre..."

Den sången skrevs av en man som bodde en

liten bit från den plats där den stora

jubeleumshögtiden hölls.

~~~~~~~

Än idag behövs mycket pengar för det är

det materiella som saknas.

Evangeliet har de förvaltst bättre än vi här

hemma i Sverige. Där växer församlingarna

dag för dag medan det här hemma minskar.