Adventsljusen har brunnit ner, julklapparna

är öppnade och julmaten är uppäten.

Julen är alltså över.....redan.

Jag känner efter, har årets jul satt några spår?

Som vanligt har jag känt både glädje och vemod.

Glädje över att få träffa när och kära och över

allt som hör julen till. Men också ett stänk av vemod

och saknad av de som inte längre finns med oss.

Men julen skulle ju inte vara så speciell om man

inte hade alla goda och glada minnen från

tidigare år.

Ett guldkorn var julnattsgudtjänsten.

På väggen var den här bilden som vi kunde

vila ögonen på.

En illustration av en välkänd händelse

som ju är orsaken till att vi alla kom till

missionshuset i den kalla vinternatten.

Vi hade en skön stund med mycket ljus,

sång och musik.

Systrarna Elin och Karin Kihlström

sjöng och spelade för oss. Liksom julkören. ~~~~~~~~~~ Så blev det annandag jul och julfest. En julfest som innehöll allt som sig bör. Gröt, lekar, julsånger och julevangeliet. Anna Pollack fick hjälp av barnen att dramatisera berättelsen. Josef och Maria. Ängeln som besöker herdarna på ängen.

De tre vise männen.

Och till en julfest hör ju självklart

tomte med godispåsar till barnen.

Önskar Er alla en

riktigt god och

fridfull jul!

Mirakel 2011

Annandagsinsamlingen har man ju hört

talas om så länge man kan minnas.

De där papperssparbössorna man stoppade

pengar i och sedan tog med till missionshuset

på annandagen.

I år kallas insamlingen Mirakel 2011.

För ett par veckor sedan var Göran och Linnea Kihlström

till Skänninge Missionskyrka och berättade

om deras besök i Kongo Brazzaville och

om arbetet som Missionskyrkan bedriver där.

Och idag var det dags för oss att få besök från Skänninge.

Irene Langvik kom för att berätta om sin resa till Indien.

För två år sedan deltog hon i en grupp

på 14 personer från missinskyrkan som reste

till Indien för att titta på de projekt Missionskyrkan

bedriver där.

Man kunde se hur små medel kan göra så

stor skillnad och spela roll.

Så spara lite av julklappspengarna

till dom som behöver dom bättre.

13 december = LUCIA

Så kom hos skridande igen, Lucia,

följd av sina tärnor och stjärngossar.

I Vike missionshus kom hon redan

i lördags kväll.

Nyingarna och scouterna hade övat

in ett fint och stämningsfullt program.

Bygdens folk var samlat runt kaffeborden

för att fira denna gamla tradition.

Sven-Erik Sundström berättade vem

Lucia var och var hon gjorde för sina

medmänniskor.

Sen bjöds det givetvis på lussekaffe och

under tiden såldes det lotter.

Massor av vinster dukades upp och fick

följa med hem till de lyckliga vinnarna.

Joakim Henningsson, SMU:s ordförande,

avslutade med att säja:

Jesus står vid din dörr och vill komma in

men handtaget sitter på insidan så det

är bara du själv som kan öppna dörren.

Har just kommit hem från en härlig gudstjänst

i Vike missionshus.

Mycket barn var det med idag som bjöd

på ett par sånginslag.

Tyvärr hade jag glömt att ta med kameran!!!

Det var så fint när barnen, i blandade

åldrar, samlades framme i kyrkan och

tillsammans med sina ledare sjöng.

Vi behöver få se barnen i våra gudstjänster.

~~~~~~~

Ett nytt kyrkoår har börjat och temat är:

Ett nådens år.

Nåd är en Guds gåva till människorna och

nåden skänks fritt och villkorslöst.

Känns lite konstigt när kalenderåret går mot

sitt slut börjar ett nytt kyrkoår.

Ett nytt år som vi inte vet något om men

Ett nådens år

Kan det bli bättre?

Såg en reklamsnutt på TV igår, tror det var

för någon bilmodell.

Tomma vita pappersark fladdrade runt

i vinden och och reklamrösten sa (ungefär):

Det är inspirerande med ett oskrivet blad.

~~~~~~~~

Nu tänder vi ljuset och sitter still

och tanken får flyga vart den vill.

Ett ljus för dig,

ett ljus för mig,

ett ljus för alla andra.

Fest och allvar

Den här helgen har det bjudits båda delarna.

På lördag eftermiddag var det höstfest

i Bygdegården i Nybble.

Eftersom vi inte har något missionshus

kvar i den trakten brukar vi hyra bygdegården.

Det blev en mycket trevlig eftermiddag med

allsång, auktion, lotterier och givetvis kaffe.

Ett "lotteri" var hemstöpta ljus med nummer på.

Många fina vinster lockade oss att köpa.

Själv köpte jag ett par röda ljus för 120:-

och vann sedan en smörgåstårta.

~~~~~~~~

Idag var det gudstjänst i Vike.

Sista söndagen på kyrkoåret.....Domsöndagen.

Trots det laddade ordet höll Sven-Erik Sundström

en ljus och positiv predikan som gav framtidshopp.

~~~~~~~~

När Jesus kommer tillbaka

kommer han inte att fråga:

-Vad ville du, vad tänkte du

Han kommer att fråga:

-Vad gjorde du.

Lovsång

Lovsång = en form av bön för att hylla och

uttrycka sin kärlek till Gud.

~~~~~~~~~~

Det är härligt med lovsånger och körer i gudstjänsten tycker jag.

Psalmerna är givetvis också bra men de går ofta så

högt så jag, och många med mej, har svårt att sjunga med.

Vår pastor, Sven-Erik Sundström, tar ofta gitarren och

leder oss i någon lovsång eller kör.

En bön för att hylla och ära Gud!

En bön behöver inte vara välformulerad eller genomtänkt.

Lika lite behöver en lovsång vara vacker eller högljudd.

Bönen/lovsången är mellen mej och Gud.

En del ber aldrig högt inför andra men de tysta bönerna når ändå Guds öra.

Lovsångerna som endast viskas fram eller bara finns i hjärtat når Guds hjärta.

Under 2010 års Livsviktigt berikade Jeanett Alfredsson,

och hennes team samlingarna med sång och musik.

Här kan du höra en av hennes lovsånger.

Alla helgons dag

Idag går minnet till de vi saknar. De som inte finns

med oss längre här på jorden.

Även om sorgen och saknaden bleknar med tiden

så försvinner aldrig minnena.

I Vike missionshus tändes ljus för

Kerstin Johansson och Signe Henningsson.

Vi firade gudstjänst med mycket ljus, sång och musik

och som avslutades med nattvard.

~~~~~~~~~

Jag vill va ett ljus som lyser i mörkret.

Jag vill va ett salt med en äkta funktion.

Jag vill gärna bo i staden på berget

den kan ingen dölja, den kan alla se.

Jägare på besök

Ja, det är ju inte så ovanligt så här på landsbygden

att det dyker upp en och annan jägare.

Men den här gången var det jägarna som

stod för programmet

Britta Hermansson, känner vi väl igen eftersom

hon under flera år deltagit i Livsviktigtteamet.

Leon Lindberg, tidigare pastor i Pingstförsamlingen

i Kristinehamn, här tillsammans med sin

brorson Robert.

Tillsammans med några fler "norrlänningar"

kommer de varje år och jagar hos familjen Kihlström.

Och varje år planeras det in en samling, i Vike

eller i Pingstkyrkan , där de medverkar.

En riktigt trevlig tradition.

Även Göran Kihlström fick ställa upp på en duett.

Pianist under kvällen var Anne-Marie Jägerskog.

Härligt att se Vike missionshus nästan fullsatt

en vanlig tisdagskväll.

Många Kristinhamnare hade letat sig dit i mörkret.

Välkommen Amanda, Elin, Anita och Morgan!

Idag utökades vår församling med fyra medlemmar.

Det är väldigt roligt och uppmuntrande när "nya"

människor trivs med oss och vill tillhöra vår gemenskap.

~~~~~~~~~~~

Dagens tema var frälsningen.

I sin predikan talade Sven-Erik Sundström

om att så. Man sår ett frö, det gror och växer

och till sist är det dax att skörda.

Han tog hjälp av Inger Kindberg som utifrån

sina kunskaper som lärare skulle berätta om

vad som händer med ett frö.

Hon berättade bl.a. om tomatfröet, som är mycket tåligt.

Det kan passera människokroppen, gå igenom

reningsverkets alla processer och kemikalier

och sedan gro och bli en planta.

Olika frö är olika tåliga och tar olika tid på sig.

Man jämförde detta med vad som händer när

"Gudsfröet" blir sått och slår rot i en människa.

Nu har vi fyra nya plantor i vår församling.

Och jag hoppas att vi kan bidra till de rätta

förutsättningarna som får dom att växa

sig allt starkare. Varje växt har sina behov

för att utvecklas och bära sin specifika frukt. Varje växt tar olika tid på sig och har olika uppgifter.

~~~~~~~~~

Jag vill tro att när jag kommer

är jag redan sedd av dig.

Jag vill tro att dit jag kommer

är du redan före mig.

Jag vill tro, jag vill känna

att jag lever känd av dig.

jag vill tro jag vill bekänna

att du känner allt i mig.

En trevlig stund tillsammans i Vike missionshus.

Idag hade vi besök av Bengt Kjellberg.

Bengt var för en tid sedan pastor i Broängsskyrkan

och är därför välkänd i våra trakter.

Ännu med kända för oss är ju Linnea och Göran

Kihlström som ansvarade för Sång, musik

och mötesledning.

~~~~~~~~~~~

Dagens tema var "Samhällsansvar".

Vad innebär det och rör det oss som kyrka och kristna.

Ja, hur gjorde Jesus, vår bästa förebild!?

Han engagerade sig i det som händer runt om i samhället. Han accepterade inte det som var fel eller skadligt.

Han såg barnen, de som var sjuka och de som var

tillfuffsade av livet.

Dagens text handlade om Sackaios(Luk.19:1-10).

En man som var utstött av andra för att han

lurade av dom pengar.

Men Jesus såg Sackaios och följde med honom hem.

Något hände i deras möte och Sackaios blev förändrad.

Att bli sedda och få känna tillit behöver vi alla.

~~~~~~~~~

Ett viktigt arbete som kyrkorna driver tillsammans är Ria.

Nu fyller Ria 30 år.

Detta uppmärksammans med festligheter den

30/10

Församlingshemmet i Kristinehamn.

Ria har det tufft med ekonomin och på gränsen

att få skära ner på personal och verksamhet.

För många människor i samhället betyder

Ria, och dess personal väldigt mycket.

Dessa hjärtan ligger och väntar på att få

dekorera bakverk på Rias 30-årskalas.

Hoppas du kommer!

Tillsammans i Vike

Oj, vad svårt det var att ta sig för med skrivandet.

Men nu kommer i alla fall en hälsning från Vike

och gudstjänsten vi hade tillsammans med Svenska kyrkan.

En ekumenisk kör sjöng för oss och medlemmar och

anställda från de olika kyrkorna medverkade.

Barnen var med i början av samlingen

men gick sedan till sin söndagsskola.

Jag är på väg........

Tack till er som tittar in här fast inget händet.

Men nu snart är jag på banan igen.

Sååååå....

Tappa inte sugen för livet är

fullt av tappade sugar.

Som ni märker går det trögt nu med bloggandet.

Även om jag varit slö så är det full fart i församlingen.'

Kanske återkommer skrivarlusten med höstmörkret.

Hoppas, hoppas.....

Livsviktigt är slut och allt återgår

till det vanliga igen.

Ja.....förhoppningsvis inte riktigt

till det vanliga för givetvis hoppas jag

att det satt sina spår hos dom som kommit

till samlingarna. Att vi alla blivit fyllda

av friskt härligt vatten, som Pär predikade

om under en av samlingarna.

Bärarlaget som ansvarat för allt det

praktiska har gjort ett jättejobb så att

vi andra bara kunde slå oss ner och

njuta, uppleva och beröras.

~~~~~~~~

Men.....vi fortsätter ett tag till i Hult.

NU ÄR VI IGÅNG

VÄLKOMMEN DU OCKSÅ.

Här kan du läsa om förra årets Livsviktigt.

http://livsviktigtblogg.blogspot.com/2009/08/for-10e-aret-i-rad-har-visnums.html

Den här helgen har det varit ett omväxlande

utbud i Hult.

På lördagskvällen var det musik-och berättarcafé.

Sången och musiken stod Johan Lindmark

och Tobias Kjellgren för.

Ett par grabbar från Långerud

som jag inte tidigare hört.

Men jag hoppas verkligen att jag får fler tillfällen

att träffa på dom för de var sååååå bra!

Berättandet....ja det var Inger Kindberg som

intervjuade Sten Slottner.

Sten bor i Vike och har tidigare jobbat på

div. tidningar men har sedan några år tillbaka

ett bokförlag.

Sten berättade hur det går till att "göra" en bok.

Han sa att bokens titel och omslaget är

väldigt viktigt för att boken ska bli intressant.

Då tänkte jag:

Människan är som en bok......

Vårt yttre och vår titel kan påverka hur intressanta

vi är för omvärlden. Vad som finns innanför

ytan kanske ingen tar reda på.

Det kan finnas sidor med viktig kunskap,

humor, livsöden, tankar och funderingar.

Det kan vara spännande saker och även hemska

och outhärdliga händelser.

Men alla sidor måste ju finnas i en bok.

Man kan ju inte riva ur ett blad eller ett kapitel

för då blir ju inte boken hel och man

förstår ingenting.

Vissa böcker är tröga i början men bara man

kommer framåt en bit blir den fängslande

och man vill inte lägga den ifrån sig.

Så är det ju även med människor. Bara man

kommer lite märmare och lär känna varandra

vill man inte släppa taget.

Bokförläggaren har alltid sista ordet när det

gäller bokens utseende, sa Sten.

Vår förläggare heter Gud.

Han har med omsorg valt vårt yttre så att

det ska passa det vi är tänkta för.

Och boken är inte klar än. Den är fortfarande

kvar hos förläggaren som arbetar med

den varje dag.

På söndag f.m. hade vi besök av Maud Sundström.

Maud är välkänd i våra trakter eftersom

hon tidigare var föreståndare på Ria i Kristinehamn.

Och så tillhörde hon, och maken Olle, ju vår församling.

Hult = svensk sommar

Tiden rullar på och jag har slarvat med att

skriva här på bloggen.

Men det betyder inte att det varit "dött" i Hult

nej.......

Givetvis firades midsommar i Hult.

På eftermiddagen kläddes stången och restes

på gräsplanen.

Sen dansades det..... En jättering av festklädda

människor, i varierande ålder, dansade och

sjöng de gamla, välkända lekarna.

(Varför säjer man att "Små grodorna" är typiskt

svenskt när man dansar den en gång om året? )

På kvällen var det sång & spel i kapellet

med Per Lännevall.

Så kom en ny helg med mera sommar och sol.

Lika somrigt som små grodorna är väl dragspelsmusik.

Kristinehamns dragspelsklubb gästade Hult

på lördagskvällen och bjöd på ett härligt program.

Gunnar Lindström höll i det hela och Tage

Önnefors sjöng för oss och med oss.

~~~~~~~~~~~

Sänd mig

Var temat för dagens gudtjänst, som vi hade

tillsammans med Broängskyrkans församling.

Trevligt att sammanstråla och känna att

vi är många.

Elin Kihlström sjöng och kompades

av Bengt Haster. Anna-Lena Evehäll (t.v.) predikade. Hon talade bl.a. om att människor ofta känner sig villrådiga, att de stora orden kan kännas avlägsna i vardagen. Anna-Lena delade med sig av en dikt, av Ylva Eggehorn, som hon bär med sig och som jag kommer att adoptera. Inte vet jag om det var planerat men mycket passande var det att Elin sjöng just denna dikt. ~~~~~~~~ Som bonden tar ett fång Som bonden tar ett fång av markens gröda och lyfter den i tacksamhet mot Gud Så bär jag fram min vardagstyngd och möda Och låter den stå naken inför Gud Min tro bär inga dyrbara juveler Jag kommer utan smycken till ditt hus Mitt liv är bara längtan, bara hud Så kläd mig med din nåd. Du är min Gud. Gudtjänsten avslutades med nattvard. Och många var vi som deltog. Jag vet inte om ni kan få fam detta You Tube-klipp men det var meningen att ni skulle kunna lyssna på Jesus här är jag sänd mig från Minna du sången.

Konsert till förmån för RIA

Ikväll bjöds vi på härlig sång och musik i Hult.

DJABL höll en konser till förmån för arbetet på RIA.

Ett blandat program av både gammalt och nytt.

RIA, som har ett viktigt arbete i samhället,

behöver pengar till sitt arbete.

Gilla eller ogilla?

På väg till jobbet ser jag den här reklamen

på en busskur.

Min första tanke var.....man ska inte blanda

lort och pannkaka (som min pappa brukade säja) .

Hur reagerar du?

I den här tidningen kan man läsa om lag och spelare,

spelschema, VM-historia och mycket mer......

alltså allt som är viktigt och som man behöver

veta enligt Aftonbladet.

Vad sätter man då för namn på en sådan tidning?

BIBELN!

Kan det vara någon positiv reklam för

Bibeln - Den heliga skrift?

Vad tror du?

Jag har inte bestämt mig.

Men jag vet att min bibel är viktig för mig

och den handlar inte om att vinna och vara bäst.

Den handlar om att jag duger som jag är

och är älskad och värdefull.

I min bibel kan jag få vägledning och styrka

att klara av livet även när det inte är

VM-fotboll och bröllopsyra.

Och vet du vad det står?

Guds nåd är till för ALLA.

"Gå där ingen annan går"

I vår församling har vi ett gäng motorcykel fantaster.

Varje tisdagskväll drar de på sig skinnställen

och beger sig till Hults sommarhem.

Där sammanstrålar de med andra likasinnade

för att gemensamt puttra iväg på en kvällstur.

Eftersom jag för länge sen gjort mig av med

min moped och inte har mc-kort får jag inte följa med.

Men nog verkar de gilla det de håller på med

för i helgen anordnades de en bibelhelg för just

motorcykelåkare.

Tillsammans med Church on wheels

ordnades ett gediget program fred-sönd.

Bibelstudier, grillning, konsert,

gudstjänster och givetvis en tur i trakterna

på motorcykel.

Ett 20-tal motorcyklar i varierande storlek

stod parkerade på planen när jag kom på

lördagskvällen.

Nu skulle det vara konsert och även "vi andra"

vågade oss dit.

Lite skrämmande ser de att ut med sina

svarta skinnkläder och boots.

Men alla jag pratade med var såååå trevliga.

Bikerpastorn Ulf Mannbäck, som arbetar för

Church on wheels, berättade om deras arbete

bland MC-folk på deras träffar.

"Vi går där ingen annan går"

Ulf har varit med och tagit fram Bikerbibeln.

En bibel med ett lättförståligt nya testamentet

och en del vittnesbörd.

Denna delas ut bland besökare som de får

kontakt med på MC-träffar.

Konserten stod New Sound Country för.

Ett härligt gäng som fick kapellet att gunga

och publiken att klappa takten.

Efter fika och trevlig samvaro avslutades

kvällen i kapellet med en nattvardsandakt som

distriktsföreståndare Roland Brage höll i .

Söndag- ny dag och nya möjligheter.

Lägerfolket ansvarade för gudtjänsten

där Bengt-Ivar Johansson, även han Bikerpastor,

sjöng och predikade.

Var glad min själ åt vad du har.

Nu har du hundra sommarda´r

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar

så har du nittinio kvar

och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står.

I morgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får

är hundra sommarda´r per år.

I morgon är den andra.

En skön förmiddag vid Hult

Idag var det vackert vid Hult.

Träden grönskade och blommade, gräsmattan

var nyklippt och solen glittrade i det blå vattnet.

Lilla Olivia ville faktiskt bada men avråddes av pappa.

Lite kyligt var det när vi kom in i kapellet

men runt omkring brann levande ljus så snart

blev det varmt och trivsamt.

Försommarblommor prydde nattvardsbordet. Det var Margit och Sven-Erik Sundström som ansvarade för dagens gudstjänst. Vi fick lära oss en sång, av Ingemar Olsson, som var skriven till kyrkokonferensen. ******* "Våga lämna det som binder, allting som hämmar din tro. Våga lämna det som binder och låt det gamla bero. Vägra att fastna i tider som flytt krypa som larver på blad. Våga förvandlas och födas på nytt, möta en ny morgondag." ***** Så löd första versen. Och visst krävs det ett visst mod när vi ska följa Jesu uppmaning, som det står om i dagens evangelietext(Matt.28:19) "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag gett er. Men vad har vi att oroa oss för egentligen...? I Matteusevangeliets sist vers ger Jesus oss sitt löfte: "Och jag är med er alla dagar till tidens slut." Gudtjänsten avslutades med Välsignelsen och vi bröt upp och gick ut för att fortsätta samvaron..........

........med gott fika i parken.

De flesta av oss tog det lugnt........

.....medan andra ville röra på sig.

Gudstjänst med nyingarna

Den här helgen har det varit full fart i Hult.

Nyingarna har haft hajk.

Och idag på förmiddagen fick vi andra vara med

på deras avslutning.

De visade upp en musikal med Astrid Lindgren-tema.

Av framförandet att dömma måste de ha övat

jättemycket under året.

Vi fick glimtar ur Ronja Rövardotter, Madicken,

Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga.

Alla de kända karaktärerna dök upp med

sång, dans och mycket skoj.

Margareta Pollack, som är en av ledarna,

berättade att de under sina nyingträffar också

pratar "allvar". Bl.a. nämnde hon om innebörden i

"Den gyllene regeln"

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er,

det skall ni och föra för dem. (Matt.7:12)

Hon pratade också om bönens kraft och om

att man kan be för sig själv och andra.

~~~~~~~~~

Käre far i himlen

tack att jag finns till

hjälp mig leva riktigt

göra det du vill.

Lär oss här på jorden

tycka om varan.

Låt oss få en framtid

skyddad av din hand.

~~~~~~~~~

Herren är min herde.....

Jag såg dom gående på trottoaren, mannen och hunden.

De gick i rask takt nära intill varandra.

Jag har sett dom flera gånger.

Mannen är synskadad och får helt lita på sin ledarhund.

När de kom till övergångstället stannade hunden,

väntade tills bilarna stannat på gatan och gick vidare.

Mannen följde hundens rörelser och litade på sin "ledare".

Vi har också en ledare att lita oss till om vi vill.

Han kallar sig själv för vår herde och vi är hans får.

Precis som ledarhunden vill vår herde skydda

oss från faror. Han vill mana på oss att vandra

vidare och lita på att han visar oss den bästa

och säkraste vägen.

Håller vi oss nära intill honom får vi det vi behöver.

Mig skall intet fattas........

~~~~~~~~~~~

HERREN är min herde.

Herren ÄR min herde.

Herren är MIN herde.

Herren är min HERDE.

Nu är det VÅR!

Många har nog längtat efter den här dagen efter

den rejäla vinter vi har haft.

Att åter få samlas vid Hult, vid Vänerns strand,

och hälsa våren välkommen.

Kl.20.00 tändes brasan och svart rök drog ut över vattnet.

Gräsplanen var fylld av människor.

Många kända ansikten men också en hel del för mig obekanta.

Alla hade vi trotsat de regntunga skyarna och blåsten.

Från sommarhemmets trappa bjöd kören på vårsånger.

En kör som sammanstrålat från olika håll

för att förgylla kvällen för oss andra som lyssnade.

Vårtalet hölls av Pelle Svedberg, diakon i Svenska kyrkan. Precis när programmet var slut började det regna.

Det blev bråttom in till kaffeborden och en del

valde nog tyvärr att åka hem.

Så när skymningen fallit bjöds vi på fyrverkeri. Pampigt som vanligt.

När jag vid 22-tiden drog mig hemåt var det

fortfarande en del som njöt av värmen från brasan.