Adventsljusen har brunnit ner, julklapparna

är öppnade och julmaten är uppäten.

Julen är alltså över.....redan.

Jag känner efter, har årets jul satt några spår?

Som vanligt har jag känt både glädje och vemod.

Glädje över att få träffa när och kära och över

allt som hör julen till. Men också ett stänk av vemod

och saknad av de som inte längre finns med oss.

Men julen skulle ju inte vara så speciell om man

inte hade alla goda och glada minnen från

tidigare år.

Ett guldkorn var julnattsgudtjänsten.

På väggen var den här bilden som vi kunde

vila ögonen på.

En illustration av en välkänd händelse

som ju är orsaken till att vi alla kom till

missionshuset i den kalla vinternatten.

Vi hade en skön stund med mycket ljus,

sång och musik.

Systrarna Elin och Karin Kihlström

sjöng och spelade för oss. Liksom julkören. ~~~~~~~~~~ Så blev det annandag jul och julfest. En julfest som innehöll allt som sig bör. Gröt, lekar, julsånger och julevangeliet. Anna Pollack fick hjälp av barnen att dramatisera berättelsen. Josef och Maria. Ängeln som besöker herdarna på ängen.

De tre vise männen.

Och till en julfest hör ju självklart

tomte med godispåsar till barnen.