Vägen till livet

I gudstjänsten idag fick vi veta att en av våra vänner

i församlingen har nått målet för sin vandring.

I 68 år tillhörde hon församlingen och har troget

vandrat mot det rum som väntat på henne hos Gud.

******

"Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

I min faders hus finns många rum.

Skulle jag annars säga att jag går bort

för att bereda plats åt er."

******

Med de passande orden började dagens

evangelietext. (Joh.14:1-14)

Vägen till Gud finns men vilken är Guds väg?

Jesus säjer:

"Jag är vägen, sanningen och livet.

Ingen kommer till Fadern utan genom mig."

Så allt vi behöver göra är att hålla oss till Jesus.

Har vi lärt känna Jesus så känner vi också Gud.

Man ska följa den "smala" vägen har man hört.

Vad innebär det?

Jag tänker så här.........

När vi är ute och åker bil brukar vi välja

lite mindre vägar. Det känns behagligare.

Inte så mycket trafik, man hinner se mer av

det runt omkring, det är inte så högt tempo

som på de större vägarna där man frestas att köra

för fort och göra omkörningar och framför allt....

det är lättare att hinna läsa kartan och hitta rätt.

Kanske det är så att vandra den "smala" vägen......

Man väljer bort det som stör och är osunt.

Man saktar ner och hinner se dom som finns

runt omkring och finns till för den som behöver hjälp.

Man lever nära Jesus i bön och bibelläsning för

att inget ska fresta oss att ta av på fel väg.

Det kan ta mer tid och ibland kännas jobbigt.

Men vi har ju ett mål med resan......

.......ett rum i vår Faders hus.

Vårfest

Eftersom vi inte har något missionshus kvar

i Nybbletrakten brukar vi hyra Bygdegården

när vi vill ha några samlingar i området.

I em. var det dags för vårfest.

"Minns du sången"

var det annonserat och vi fick höra många

sånger som i alla fall jag minns.

Lilly Persson, Lars Eliasson, Sven-Erik Sundström

och Göran Kihlström ansvarade för programmet.

Jag glömde att ta med mig kameran så inte

kan jag vis några bilder.

Men....har vi tur kan det dyka upp några

i NKp på måndag för en av deras journalister

fanns med på plats.

~~~~~~~

Sven-Erik talade om männen som var ute

fiskade. Hur de drog upp näten utan att fått

någon fisk. Då kommer det en man på stranden

som säjer åt dem att kasta ut näten på andra

sidan om båten. På håll kände de inte igen

mannen men gjorde ändå som han sa.

När de sedan drog upp näten var de överfulla.

Mina tankar:

Jesus har ju kallat oss till att bli människofiskare.

Meeen....är det så att vi "fiskar" på fel ställe.

Tror vi verkligen att ALLA människor

kan hitta vägen till tro?

Tror vi att det endast är i vissa sammanhang

man kan missionera?

Tror vi på att nåden är för alla?

Kanske vi ska kasta ut näten där vi inte brukar,

hos dom som vi inte egentligen tror är nåt

intresserade eller hos dom som vi inte vill ha

något med att göra.

Men först måste vi ha ett nät.....ett SKYDDSNÄT.

För har vi ett skyddsnät behöver vi inte vara rädda.

Och det skyddsnätet är en god församling.

Vännerna i församlingen finns där alltid

även om jag misslyckats eller inte nått dit

jag ville finns de där och fångar upp mig.

Men ett nät behöver vårdas och skötas.

Det behöver kanske t.o.m. lagas ibland.

Har man ett bra skyddsnät så klarar man

att kasta sig ut i de okända vatten.

~~~~~~~~~

Bjuder er på två klipp från Youtube.

Lyssna på både prat, text och musik.

http://www.youtube.com/watch?v=M9Ed_Y7JZKo&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=6P--weq2zuo&feature=related

Uppstått har Jesus hurra, hurra........

Påskhelgen är över och precis som i sagorna

slutade vår berättelse lyckligt.

Men det är ingen saga......det har hänt på riktigt!

På "min" förskola berättar vi varje vecka

berättelser ur bibeln.

Jag antar att det för barnen är som vilken

saga som helst men jag hoppas ändå att de

kan känna att berättelserna ur bibeln berör

oss på ett annat sätt.

Så.....givetvis berättade vi ju också om påsken.

Det är ju en spännande berättelse och de lite

större barnen kan leva sig in i händelserna.

När Jesus hade uppstått och alla var glada

föreslog Annelie att vi skulle avsluta med en sång.

Då säjer en av 5-åringarna: Vi sjunger

"Ja, må han leva uti hundrade år...."

Det var ju ett jättebra förslag.

För hundra år det är ju i all evighet för ett barn

och vi vill ju att Jesus ska leva i all evighet.

Så vår bibelsamling avslutades med

Ja, må du leva!!!!

Stilla veckan

Herre, den stilla veckan går nu in idag.

Jag vill stänga ute världens sorl och oro.

Jag vill viga denna vecka till bön och tillbedjan.

Låt mig följa din väg till korset dag för dag.

Låt din ödmjukhet förändra min stolthet,

din offervillighet lära mig ge ut mig själv i osjälvisk kärlek.

Låt mig dö bort från det gamla livet och uppstå

till det nya, till det liv som liknar ditt eget.

~~~~~~~~

Måndag, tisdag och onsdag kväll samlades vi

i Vike missionshus för textläsning, bön och stillhet.

Vi läste texterna ur Lukasevangeliet där

vi dag för dag får följa Jesus på hans väg

mot korsfästelsen.

~~~~~~~~~

På torsdagen inbjöds det till en ekumenisk

Agapemåltid = kärleksmåltid

i Visnums prästgårt.

Precis som förra året blev det en underbar upplevelse.

När vi klev in genom dörrarna var det första

vi såg ett uppdukat bord.

Inte med den mat vi skulle få smaka,

utan bröd, vin och rosenolja.

Antar att det stod där och välkomnade oss

för att det var det viktigaste för kvällen

och vårt möte med varandra.

Oljan med vilket kvinnan smörjde Jesu fötter

och brödet och vinet, som Jesus delade med

sina lärjungar den sista kvällen.

Martina Palm höll ihop kvällen. Hon blev firad med sång och blommor eftersom hon fyller år. Linnea Kihlström inledde med textläsning. Marianne hade ansvarat för den mat vi bjöds på. Det var en soppa med mycket gott i och till den fick vi ett tunnbröd som vi doppade olika röror och oljor. En mycket genomtänkt måltid med gamla recept med en hel del symbolik.

Göran Kiklström och Sven -Erik Sundström

sjöng ett par sånger.

Sven-Erik talade till oss vid avslutningen.

Elin Kihlström sjöng "Maria Magdalenas sång"

ur Jesus Christe Superstar

Så underbart vackert och med sån inlevelse.

Jag ville ställa mig upp och applodera men

det passade sig inte(tror jag)