Vägen till livet

I gudstjänsten idag fick vi veta att en av våra vänner

i församlingen har nått målet för sin vandring.

I 68 år tillhörde hon församlingen och har troget

vandrat mot det rum som väntat på henne hos Gud.

******

"Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.

I min faders hus finns många rum.

Skulle jag annars säga att jag går bort

för att bereda plats åt er."

******

Med de passande orden började dagens

evangelietext. (Joh.14:1-14)

Vägen till Gud finns men vilken är Guds väg?

Jesus säjer:

"Jag är vägen, sanningen och livet.

Ingen kommer till Fadern utan genom mig."

Så allt vi behöver göra är att hålla oss till Jesus.

Har vi lärt känna Jesus så känner vi också Gud.

Man ska följa den "smala" vägen har man hört.

Vad innebär det?

Jag tänker så här.........

När vi är ute och åker bil brukar vi välja

lite mindre vägar. Det känns behagligare.

Inte så mycket trafik, man hinner se mer av

det runt omkring, det är inte så högt tempo

som på de större vägarna där man frestas att köra

för fort och göra omkörningar och framför allt....

det är lättare att hinna läsa kartan och hitta rätt.

Kanske det är så att vandra den "smala" vägen......

Man väljer bort det som stör och är osunt.

Man saktar ner och hinner se dom som finns

runt omkring och finns till för den som behöver hjälp.

Man lever nära Jesus i bön och bibelläsning för

att inget ska fresta oss att ta av på fel väg.

Det kan ta mer tid och ibland kännas jobbigt.

Men vi har ju ett mål med resan......

.......ett rum i vår Faders hus.