Jag arbetar på en förskola och har förmånen
att dagligen omges av små människor.
Barn som vill upptäcka, testa och prova sig fram.
Ibland kommer nån på att han/hon vill gå
balansgång på staketet vid gungorna.
Staketet är ca 50 cm högt och det är sand
runtomkring så om man ramlar ner är det
ingen stor risk att skada man sig.
Men det är ändå rätt skönt att nån går där
bredvid med handen redo att gripa in om
man skulle vackla till.
Där är det jag kommer in.
Jag går där bredvid, uppmanar till att hålla
blicken fästad framåt, inte titta ner och absolut
inte vända sig om. Bara gå framåt ett steg i taget.
En del vill hålla ett stadigt tag i handen, för en del
räcker det att nudda med ett finger medan
andra knallar på i trygg förvissning om att jag
griper in om det behövs.
De tror på mig. De litar på att jag håller mitt löfte.
~~~~~~~
Att leva som människa kan vara något av en balansakt.
Ibland svajar det rejält, ibland går det stadigt framåt.
När allt rämnar, när vi inte längre vågar och kan,
då finns han där, Jesus som vår osynlige medvandrare.
Kanske är det du eller jag som får uppdraget att
hålla nån i handen eller bara gå bredvid för att
nån ska hålla sig kvar och orka ett steg till.
~~~~~~~
"Jesus ger oss hopp"
I söndagens texter får vi bevis på att Jesus
kan göra det omöjliga.
I alla tre årgångarna handlar det om mirakel.
Om vi lyfter blicken mot Jesus och tror på
hans ord kan det ske mirakel än idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar