Kongo Brazzaville

När jag var liten gick jag på söndagsskola,

det gjorde nästan alla barn på den tiden.

Varje söndag fick jag med mig en peng till kollekt.

Vi stod i kö för att stoppa i pengen i sparbössan

och se negerpojken(ja det hette så på den tiden)nicka.

Vi visste att pengarna skulle skickas till de fattiga

barnen som inte hade mat och kläder.

Nån gång kom det någon missionär som berättade

om sitt arbete låååångt borta i Kongo.

~~~~~~

I år är det 100 år sedan Svenska Missionsförbundet

skickade ut sin första missionär, Johan Hammar, till byn Manga.

Detta firades i Kongo Brazzaville i september.

En grupp på Svenska missionskyrkan reste dit

och var med på dessa festligheter.

Två av dom var Linnea och Göran Kihlström.

Igår fick vi följa deras resa via blider, film och berättande.

Det kändes riktigt häftigt faktikt att ha två

kompisar som varit där i Kongo, som för oss

söndagsskolbarn var lika främmande som

en annan planet.

Att få höra berättas om skolor, sjukhus m.m.

som vuxit upp tack vare alla offrade slantar.

Och även de som jag och alla andra stoppat

i den nickande negerpojken.

Vi gjorde vår insamling till "yttre missionen"

och precis som i Kongo Brazzaville samlade

vi det i en hink.

Sven-Erik och Linnea ber för dessa pengar

att de skall komma till bästa användning.

Till rytmen av trummor sjöng vi

"Se jag vill bära ditt budskap Herre..."

Den sången skrevs av en man som bodde en

liten bit från den plats där den stora

jubeleumshögtiden hölls.

~~~~~~~

Än idag behövs mycket pengar för det är

det materiella som saknas.

Evangeliet har de förvaltst bättre än vi här

hemma i Sverige. Där växer församlingarna

dag för dag medan det här hemma minskar.